Ansedel Johan Råbock

1718-1761

Född 1718-07-19 i Alsen (Z) 1 .
Död av huvudvärk 1761-02-06 i Kall (Z) 2 .

Johan Råbock Född 1718-07-19 i Alsen (Z) 1 . Död av huvudvärk 1761-02-06 i Kall (Z) 2 .	F Hans Jonsson Råbock. Född Fel datumformat: "166407" i Bye, Mattmar (Z) 3 . Död 1746-11-22 i Bleckåsen, Alsen (Z) 2 .	FF Jon Hansson.	FFF Hans Önnesson.
			FFM Karin Olofsdotter.
		FM Brita Larsdotter.

	M Karin Johansdotter. Född 1681 i Bleckåsen, Alsen (Z) 2 . Död av ålderdomsbräcklighet 1759-01-27 i Offerdal (Z) 2 .	MF Johan Pauli. Född i Sachsen, Tyskland.

		MM Märeta Matsdotter. Född 1641 i Bleckåsen, Alsen (Z) 2 . Död 1729-10-04 i Alsen (Z) 2 .	MMF Mats Larsson.
			MMM Anna Olofsdotter.

Levnadsbeskrivning

Skomakare
Född 1718-07-19 i Alsen (Z) 1 .
Döpt 1718-07-23 i Alsen (Z) 1 .
Död av huvudvärk 1761-02-06 i Kall (Z) 2 .
Begravd 1761-03-01 i Kall (Z) 2 .
Faddrar: Swän Andersson i Kiösta och Madame Catharina Burman.
Bosatt å torpet Marcusböle i Gärde söder om hemmanet, där han gjorde de första uppodlingarna. Den 1/2 1759 får han som närmsta granne till Nils Månsson Essing i Gärde rycka in som dopförrättare åt dennes son Magnus; nöddopet konfirmerades i Kalls kyrka dagen därpå.
Johan Råbock dog 8/2 1761 endast 42 år gammal, efterlämnade änkan "Råbocks-Cajsa" i mycket knappt tillstånd; som hon dessutom väntade sitt trettonde barn, beviljades hennes understöd ur fattigkassan med 36 dlr kmt.
Barnet föddes, posthumt, 13/6 samma år, men avled den 28/7 genom en av dessa denna tid så vanliga tragiska kvävningsolyckorna i sängen. Därom berättar följande vemodiga sockenstämmoprotokoll.
"1761 d 2 aug. anmältes afledne Råbockens barn hade uti sängen hos modren blifwit död emot d. 28 Julii, och fans wid undersökningen i församlingens äldstes närwaro som följer, att barnet som den 13 Junii blef född har efter 3 dagars förlopp ständigt warit siukt, det alla grannar wet intyga; dagen förut eller 27 Julii bar modren detta sitt barn till Bruks Fältskäraren, herr Regnér, at begära någon läkedom emot dess siukdom, äfwen en gång tilförene. Sedan barnet någon stund på natten legat i waggan, så begynte det gråta och qvida, hwarföre modren tog det i sängen til sig och dyssade barnet på händerna ofwan fällen, hwarunder modren insomnade och barnet i medlertid lärer hafwa rullat af des händer, och när hon inom en liten stund åter upwaknade och lände efter sit barn, fant hon det ofwan på fällen framstupad ligga ofwan före sig i sängen, hwaröfwer hon blef ganska förskräckt, sorgsen och bedröfwad, begynte skrika, ropa och gråta, då äfwen des näste grannar, som Linslagaren och des hustru jämte drängen Ranklef kommo tilstädes, och kunde på barnet icke märka den ringaste åkomma. Intygades så wäl de som äfwen andra i församlingen at Råbockens hustru altid warit mycket bekymrat, sorgfällig och ömhjertat om alla sina 13 barn, dem hon til werlden född. Alt derföre fant församlingen äldste, hwilket ock modren sielf begärdt för sit samvetes trygghet, at hon nu skulle absolveras såsom den warit emot sin wilja något wållande til sit barns död. På de äldestes wägnar i församlingen, Jonas Sellgren.
Änkan gifte om sig med Råbockens lärling i yrket, sedemera gruvarbetaren och skolläraren Johan Randklef.