7. Jonas Stadenius (1709-39), f. 1680, son till företrädaren.

Stud. 9 sept. 1704, blef nådårspred. efter fadern 1706 och tilltr. ss. kapellan

här i Helgum 1709. Vid en prostvisitation 1717 anmäldes, att Stadenius

visat olydnad och sidvördnad mot sin pastor och försummat några pre-

dikningar i Edsele. Han suspenderades då på ett halft år 1718, men gjorde

sig senare skyldig till upprepade oordentligheter och angafs, att annandag

påsk 1729, efter att dagen förut ha varit i dryckjom, förgätit att i Helgums

kyrka uppläsa evangeliet från predikstolen. Tingsrätten ålade honom

edgång, att sådant intet skett af dryckenskap eller hufvudyra, utan såsom

han förebar af den orsak, att tungspenen fallit neder, men Svea hofrätt

befriade honom fråm edgången genom utslag af den 12 nov. 1733; han

skulle dock af konsistorium varnas att hädanefter för slika förseelser taga

sig till vara. För andra gången suspenderad 10 febr. 1733, vände han

sig med anklagelser både mot sin vice komm. Ol. Westberg och sin pas-

tor, Zellinger, samt blef för sina obevisade svåra beskyllningar mot den

senare belagd med eftertänkliga böter och omsider år 1739 dömd att mista

prästämbete och syssla, hvarefter han födde sig genom besök hos ortens

präster till sin död, som inträffade i Helgum 31 jan. 1752.

            G. 1) 29/1 1711 m. Anna Hornaea, dotter till komm. Lars Christophersson
      Hornaeus i Ytterlännäs; d. 1722;
            2) m. Valborg Henriksdotter, bonddotter från Österbotten, sederm. 13/8
      1769 omg. med båtsman Abraham Andersson Boglina; d. 8/7 1770, 61 år.
            Barn i förra giftet: Brita, f. 28/1 1712; Lars, f. 1715, kallade sig Engelmark,
      khde i Juckasjärvi, n. 6; Anna, ogift.