16. Mag. Johannes Petri Blanchovius (1609-12), f. 1570,

son till khden Petrus Oestani i Torsåker, Ångermanland. Redan under sin

uppväxttid hade han 1585 meddelat undervisning i hebreiska åt den två

år äldre, blifvande riksantikvarien Johannes Thomae Buraeus. Inskrefs

sås. stud. vid Wittenbergs univ. 1590. Han synes 1595 passerat Upsala,

ty af professor Nicolaus Ol. Bothniensis framställdes klagomål, att han för

honom förfarit en häst, hvilken fadern emellertid lofvade ersätta med 30

daler jultiden s. å. (Hdpr. 11/9 1595). Följ. år blef B. lektor i Strängnäs

samt promoverades 1600 till fil. mag. i Wittenberg. Vt. 1604 kallas han

teol. lektor i Strängnäs och är 1605 hofpräst hos kon. Carl IX, utnämndes i

dec. s. å. till teologie professor vid Upsala univ. efter prof. J. Anthelius,

men var tydligen ej väl anskrifven å högsta ort, ty då professorerna vid

samma tid gjorde en del förfrågningar hos konungen rörande några vakanta

professurer, svarade denne i bref af 26 dec. 1605, att om dessa finge tjänliga

innehafvare, skulle de förses med tillräckligt underhåll liksom öfriga pro-

fessorer, men att Blanchovius, af hvilken man näppeligen hade att vänta

någon frukt, ej fick stanna längre än tills en lämpligare person kunde bekom-

mas. han satt emellertid ännu några år kvar som professor och torde väl

icke varit så underhaltig, enär han af prästerskapet insatts som medlem i

det utskott, som skulle uppgöra förslag till konungens försäkran angående

religionen. År 1608 fungerade han som universitetets prorektor. I en skrif-

velse till konungen 25 nov. s. å. anhöllo nu professorerna, att M. Johannes

Blanchovius, som enl. kungl. befallning skulle lämna universitetet, måtte

försörjas med Uma prästegäll, »äfter han längie både i Strängnäs schola

och här i Academien tiänt och arbetat hafwer». Förmodligen tillträdde

han pastoratet i början af år 1609, nämnes 1612 äfven praepositus Wester-

bothniae, men afled redan s. å.

             G. m. hustru Malin, som i Älfsborgs lösens handlingar för år 1613 kallas
         dni Jöns kyrkoherdens efterlefverska. Sterbhusets ekonomiska ställning synes
         varit dålig, ty kon. Gustaf II Adolf skrifver från Torneå 7 mars 1614 till fogden
         Evert Eriksson, att som khdens i Umeå änka kommit i rest för tu års utlagor,
         medan hon med sin man där varit hafver, och därför begär förskoning, befrias
         hon från deras erläggande (Riksreg.).
             En son: Johan Blanck, stud. i Upsala 27/2 1621, deltog i 30-åriga kriget som
         officer vid Johan Banérs armé, slottshauptman på Viborgs slott 1648, efter afskedet
         fr. denna befattning 1652 bosatt på sitt hemman Lingared i Tuna sn, Hälsingl.,
         hvilket gått i arf från farfadern; adlad 2/12 1650, d. 1678. [närmare om honom
         och hans familjeförhållanden i Personhist. tidskr. 11 s. 8, 1909.]