7. Petrus Oestani (Blanck) (1568-94), f. på Lingarö i

Hälsinglands Tuna, son till Östen Nilsson; af sina syskon tillöste han sig

fädernehemmanet 1574. Hitkom som khde 1568 och undertecknar på

Bjertrå landsting 29 okt. s. å. Ångermanländska prästerskapets trohets-

försäkran till kon. Johan III. Vid taxeringen för Älfsborgs lösen 1571

ägde han: i silfver 85 lod, penningar 70 mk, tenn 1 pund, mässing ½ pund,

koppar 11 pund, kor 18, ungnöt 16, får 25, getter 4, svin 10, hästar 4 för

80 mk och ston 2 för 20 mk, tillsammans värderadt till 897 ½ mark; tionde-

delen häraf utgaf han med 89 mk 6 öre, hvarjämte han för »barnegodz»

80 lod silfver, värderadt till 320 mk, erlade 32 mk. Khden var tydligen

en rätt burgen man. På kyrkomötet i Sthm 1574 undertecknar han »Några

puncter ahnhörendes the ceremonier vdi Messen hållas och brukas skole».

När åtskilliga af de indragna kyrkojordarne i Ångermanland för kronans

räkning s. å. afyttrades, inköpte herr Per och underlagman Evert Henriks-

son för 1,800 mk 18 säl. i Sungeby, Sånga s:n, och 12 säl. i Ristan, Öfver-

lännäs, men köpet återgick. Senare på 1580-talet inköpte khden några

mindre jordlotter i Dals och Ytterlännäs socknar (Eckl. bost. 2, s. xxvii

not.) Dals kyrkobol indrogs genom kgl. bref 3. febr. 1587 för att gifvas

till vederlag åt en af de Hernöbönder, som måst afstå sina hemman åt sta-

den Hsand. I anledning häraf blef herr Peder, som förut fått underhålla

3 borglägersknektar, förskonad med en (HST 1832, n. 3). Herr Petrus

Oestani har gjort sig särskildt förtjänt af församlingens tacksamhet genom

sina åtgärder för prästbordets förbättring och ägornas sammanförande

intill moderkyrkan genom byten och köp af där belägen bondejord. Dessa

transaktioner godkändes af kon. Johan 20 jan. 1579 med villkor, att den

af bönderna förvärfvade afradsjorden skulle öfvergå till skatte och den

för prästbordet inköpta skattejorden skuIle kallas afradsjord, hvilket

bekräftades på landstinget i Bjertrå 31 juli 1582. Herr Peder underskref

Upsala mötes beslut 1593. Följande år bröts det goda förhållandet mellan

pastor och församling, då den förre offentligen beskylldes att ha varit

mycket förarglig och försumlig i sitt ämbete. En inför domkapitlet i

Upsala företagen undersökning synes ock bekräftat detta, ehuru ankla-

gelsepunkterna ej äro särskildt angifna i protokollen (Udpr. 8/8 1594,

6/6 1595). Slutet blef, att khden först suspenderades och sedan afsattes år

1595.

             Säges ha varit gift med en förnäm jungfru Brita Brynjolfsdotter Folke,
         som enl. traditionen lär varit befryndad med Folkungaätten.
             Af barnen, som antogo namnet BIanchovius: Jöran, häradshöfding i Nerike
         1593-95, sedan assessor; Bryngel, f. i Torsåker 4/8 (årtalet osäkert), räntmästare
         i Gefle, g. 16/6 1612 m. Christina Persdotter i Rogsta prästgård, d. 28/3 1641. Deras
         son Jöns var landskamrer i Ångermanland, d. 24/5 1667; Johannes Blanchovius, f.
         1570, prof. i Upsala, khde i Umeå; Sigfrid Petri Blanchovius, stud. i Upsala
         1596, var vidlyftig, slog ut rutor i Upsala domkyrka och relegerades, vistades
         1602 i Rostock, blef baccalaureus och är antagligen den Sigfrid Petri, som 1630
         var fältpräst öfver de i Riga förlagda svensk-finska trupperna och där 18/10
         s. å. gifte sig m. prästänkan Maria Bruningia, förut g. m. pastorn i Riga Henr.
         Biermann (tr. bröllopsv. UB); Östen, d. som student.